torsdag 17 mars 2011

Pyrénéerna - en betraktelse över matkulturer


Lååångt uppehåll i bloggandet har det varit. Ingen är intresserad av varför, så jag hoppar det. Och tänker att allt du kan förändra startar nu och fortsätter framåt. Alltså, eftersom jag har ett behov av att skriva så skriver jag. Nya given för året - färre ord men lite oftare. Får se om det håller. . .
Sitter på ett litet mysigt hotell i den lilla lilla byn Viscose, mitt i centrala Pyrénéerna. Å, vad jag verkligen önskar att denna by ska få vara som den är för all framtid. Här finns typ fyra stenbelagda små vägar som alla lutar rejält, här finns en liten söt kyrka som alltid är öppen. Här finns en fontän som Paulo Coelho skrivit om i en av sina böcker. Bergen lutar sig över byn. Hit vallfärdar fransmännen för att äta god mat lagad på råvaror som antingen betat eller vuxit på sluttningarna runt byn. Varhelst det finns god mat så nog finns det fransmän som hittar dit. Spelar ingen roll var någonstans ute på landet du etablerar dig. Så länge du lagar genuin mat med "beaucoup de passion" så nosar dom sig dit, detta folkslag som lever för att äta och dricka och umgås. I en värderingsundersökning som gjordes för en tid sedan tog man reda på vad som är viktigast för fransmännen. God mat, umgänge med vänner, bra kärleksliv kom i topp. Stort hus, lyxig bil etc kom i botten. Undrar hur det skulle se ut om vi gjorde motsvarande undersökning i Sverige? Tror inte maten skulle hamna i topp i alla fall. För tänk vad svårt det är att hitta mat som är lagad med "passion" ute på svenska landsbygden och i de mindre städerna. Nu generaliserar jag säkert grovt men detta är i alla fall min uppfattning - här finns slabbiga pizzan, äckliga kebaben, försvenskade kinesen där allt smakar sötsul sås, för att inte tala om Thailändaren som dränkt allt i sweet chili. och så har vi förstås vägkrogen med jägarbiff och brunsås. Förändring går långsamt, jag vet, men jag har så otroligt svårt att förstå att ett land med så många matprogram på teve som vi har och så stor försäljning av kokböcker ska befolkas av människor som accepterar slabbig pizza utan minsta spår av någonting som är färskt och fräscht och gott och nyttigt, eller äcklig kebab, eller försvenskad sötsliskig thai eller kinamat. . .


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar